Tjockkäft

I sömn

2010-03-05T04:52:00.001-08:00

För mycket att göra. För lite tid.

Bloggen får sova tills vidare. Berörda parter som önskar liverapportering om Love hänvisas till telefon, sms eller skype.

Klätterapa

2010-02-01T01:03:00.001-08:00

Utöver att gå oerhört friskt för en bebis på drygt 10 månader har Love även börjat ge sig på att klättra. Det uppskattas inte alltid då bedömningsförmågan inte står i paritet med upptäckarlusten.

I närmast rasande tempo far han fram över golv, försöker ta sig upp i soffor, över soffor och ned i leklådor. Detta medför givetvis att jag får springa och jaga i allt större utsträckning för att det inte ska bli gråtande barn.

Men å andra sidan. Vem vill ha ett barn som bara sitter still?

Lekdags!

2010-01-28T00:54:00.001-08:00

Det känns som man har kommit ett enormt steg framåt när man själv inte är den som var initiativ till leken utan bara är en deltagare. Oerhört mysigt att se Love busa på eget bevåg!

Tittut-leken blir ju dessutom ännu roligare om det är Love som gömmer sig istället för att det är jag...

Det stora språnget!

2010-01-26T23:36:00.000-08:00

Så hände det! Från enstaka steg till promenad. I lördags så fattade Love principen bakom att gå. Inte bara att ta några enstaka steg utan verkligen att gå. Det för ju givetvis med sig en massa saker. För det första så är det en mycket mer mobil unge som kanske inte alltid är lättast i världen att ha koll på. Med promenad kommer dessutom en rad fler tisker med fall och liknande och orosfaktorn ökar dramatiskt.

Men det är ju också som så att han tar ut bra mycket mer energi. Inte bara genom att det helt enkelt krävs mer energi för att gå utan för att han också kommer till ställen han inte kommit till tidigare. Och de vill han givetvis klättra upp på. För det är nåt ytterligare som kommit mer och mer. Klättrandet. Jag har inte den blekaste aning om det är normalt att 10-månadersbebisar klättrar, men så är fallet.

En ytterligare konsekvens är den abnorma tröttheten. Energin tar slut och då somnar han lite varstans. I måndags kväll somnade han framlänges över en tröskel långt innan normal sovtid. Praktiskt och samtidigt lite festligt. Men det finns kanske bättre ställen att sova på...

Love goes bananas!

2010-01-22T03:54:00.001-08:00

Fruktstund medan pappa fixar sitt eget käk. Banan är uppenbart gott!

Rutinerat!

2010-01-21T23:33:00.000-08:00

Jag är nu inne på andra veckan och lite av stressen över att vara ledig börjar släppa. Jag jagar inte hela tiden utan har insett att det varken är möjligt eller önskvärt.

Rutinerna börjar sätta sig. Lugnet börjar komma.

Och idag ska Love få hjälpa till att baka bullar.

Dåligt föräldraskap?

2010-01-19T23:17:00.001-08:00

Man börjar ju fundera lite på sig själv. Sitter här med mitt morgonkaffe och tittar på Nyhetsmorgon. Plötsligt konstaterade jag att det var lite väl tyst. Det var tydligen inte för att det var otyg i görning utan för att det helt enkelt är väldigt spännande med teve. Dåligt föräldraskap måhända?

Veckans busfrö!

2010-01-18T04:39:00.000-08:00

Nej som koncept

2010-01-17T23:18:00.000-08:00

När barn börjar bli så stora som Love nu är, det vill säga runt 10 månader, börjar de som bekant också bli stora nog att faktiskt förstå en del saker. Därför finns det en stor förhoppning hos både mig och Loves mamma att han ska börja förstå konceptet Nej.

Jag hoppas och hoppas och ibland tror jag faktiskt att det går in, men lika ofta tvivlar jag. Det dagsfärska exemplet är morgonens grötstund. Eftersom jag har ett skojfriskt barn, eller måhända busigt, så gillar den lilla filuren att "leka båt" eller hur man ska beskriva det. Han tar kort sagt all kraft och blåser ljud så att saliven sprutar. Väl det, så länge han inte har gröt i munnen.

För med gröt i munnen blir han en veritabel grötspruta, vilket givetvis får som följd att jag blir nedgeggad med gröt. De första gångerna tror man lätt att ordet nej fungerar, men inte de sista.

Vi hoppas innerligt att det snart fastnar.

Det är lätt att bli trött.

2010-01-12T14:05:00.000-08:00

Dag 4 avklarad. Eller egentligen dag två. i fredags var vi i människobyn hela dagen och gårdagen spenderades på BVC och med föräldragrupp så det har inte varit så mycket hemma.

Grejen är den att jag ganska snabbt märkt frånvaron av rutiner. Även om jag varit delaktig tidigare och även om jag varit hemma från och till är det stor skillnad.

Det blir ju att man springer en del. Även om jag inte ligger i sängen så är det lätt att bli trött. Inte på barnet utan på att man helt enkelt inte är van. Orkar inte alls vad jag föresatt mig på kvällstid.

Ska bli intressant att se hur det utvecklas.

Kortdag?

2010-01-10T23:46:00.000-08:00

Det är lätt att märka hur oerhört kort dagen egentligen är. Jag trodde nog vissa tillfällen att jag skulle hinna med rätt mycket saker under pappaledigheten men redan dag tre börjar jag tvivla.

Dagens verksamhet började 07.00. Love vaknade förvisso tidigare, men hans mamma hade den goda smaken att inte bära in honom till mig förens han verkligen inte ville vara kvar i sängen.

Efter det. Frukost. Elda i kakelugn och kamin. Leka. Försöka hinna ta en kort promenad. Leka lite till. Vila förmiddag för Love och disk, dammsugning lite vedbärning och kanske kanske även lunch under tiden.

Därefter.

Väckning och matning. Påklädning med tillhörande brottningsmatch för infärd till Syster Eva på BVC för att sedan fara vidare till biblioteket med föräldragruppen och därefter hem. Väl hemma lär det inte bli tid för något annat än mata, bada och sova.

Dagarna går fort.

Första dagen i resten av mitt liv.

2010-01-07T03:16:00.000-08:00

And so it begins. Pappaledig på riktigt. Helt ensam hemma med Love. Ganska nervöst på ett vis, helt naturligt på de flesta andra.

Jag har funderat ganska mycket på sakernas tillstånd och egentligen kommit fram till ingenting. För det är faktiskt inget att fundera över. Det är helt enkelt bara att göra. Ta saker som det kommer och dagen som det går. Det är knappast som att det är något konstigt eller nytt för mig att ta hand om min son. Det är bara det att det tidigare funnits ett bollplank eller en person för avlastning när jag inte eller hon inte orkat. Nu är jag ensam och Loves mamma är på jobbet. Kanske är det egentligen mammaledig jag är, så att säga. Helt naturligt.

Jag läste för övrigt en alldeles utmärkt minikrönika i Vi föräldrar för inte så länge sedan. Den handlade om pappornas rätt att ta ut föräldraledigheten. Författarens tes gick väl i korthet ut på att vi aldrig kan få jämställdhet så länge pappor får frågan om de ska ta ut sin ledighet. För författaren och mig är det självklart. Men kanske inte alltid lika mycket för omgivningen. Särskilt inte med tanke på omfattningen. Jag kommer göra min nästa arbetsdag i augusti. Det är väldigt länge jag ska vara hemma. Det finns en och annan som förvånas över det. Jag gläds.

Men. Pappaledigheten kommer i en fas då Love börjar ta för sig av världen. Han står och har tagit sina första stapplande steg, som bilden visar... Så det kommer bli en del att göra. En del jakt, en del pyssel och en del aktiviteter. Och eftersom det är snö och kallt idag så valde jag att starta pappaledigheten med pulkapremiär för Love.

Tilltaget uppskattades enormt. Det skrattades och flinades när jag drog runt det lilla byltet. Dock var jag lite övermodig och trodde han skulle sitta still medan jag fyllde en korg med ved. Så var dock inte fallet.

Tre sekunders stillhet på pulkan, en bortvänd pappa och en krälande unge ledde till snö i ansikte och tokgråt. Lilla Love fick uppmärksamma vad snö egentligen är och det var inte populärt. Därav blev snöfärden abrubt avbruten.

Men men, skam den som ger sig. I eftermiddag blir det promenad i snöyran och i morgon bär det av till människobyn. Pappa ska uppsöka ett bibliotek och Love ska få hälsa på farmor.

Veckans gaphals.

2010-01-04T00:20:00.000-08:00

Små barn som är glada och nöjda är enormt trevligt. Små barn som inte är glada och nöjda är mindre trevligt.

Lilla Love har en tendens nu för tiden att vakna med solskenshumör och i takt med att han upptäcker allt han inte får göra så försämras humöret.

Nu har han dessutom kommit in i en period där klättra is the shit. Och när man knappt kan stå är kanske inte klättra det man mest rekomenderar.

I övrigt.
1 tand.
1 steg.

På väg mot återkomst.

2009-12-31T00:24:00.000-08:00

Höstens arbete har varit sinnessjukt. Aldrig i mitt liv har jag arbetat så till den milda grad. Därav har bloggandet legat nere.

Men nu är det snart ett nytt år. Detta börjar med farsaledigt och med farsaledigt ska det bloggas en del är tanken...

Väl mött när jag piggnar till i januari!

All work and no play makes Jack a dull boy.

2009-10-31T04:57:00.001-07:00

Sambo med brutna revben. Tiden räcker inte till. Huga!

Dessutom har Love börjat ställa sig upp och försöka klättra så jakten fortsätter, i högre tempo än tidigare.

Och idag har han käkat kött för första gången.

Han förstår!

2009-10-20T00:49:00.000-07:00

Love har en liten boll. Idag började han sparka på den. Jag tror att han fattat.

Fotbollsskola så fort han kan gå...

7 månader

2009-10-16T00:03:00.000-07:00

Tiden går absurt fort. Knappt har man hunnit blinka och sju månader har gått.

Istället för ett litet knyte som rapar, skiter och äter har man nu ett stort knyte som rapar, skiter och äter. Och jo, lite andra saker också.

Sitta har han nästan lärt sig. Eller. Sitta kan han ju, men han kan nästan sätta sig upp själv. Han fräser fram som ett skållat troll på golven och jagar katter och dammråttor. Eluttag och låder går inte heller säkra.

För närvarande: påtvingad (inte samma sak som oönskad) pappaledighet då Loves mor brutit sig som det heter på gammal småländska...

Och föga förvånande räcker inte tiden riktigt till då heller...

High five Mr fullgubbe!

2009-10-02T10:34:00.000-07:00

Henrik Schyffert har vid något tillfälle sagt att klä på hans treåring var ungefär som att få in en full och arg Peter Harryson i en dykardräkt. Jag förstår vad han menar, problemet är bara att Love inte är tre år utan sex månader.

Varje kväll vid åttatiden så ska det badas och efter badet ska det vara pyjamas. Och då jävlar är det kräng som gäller. Kräng, kräng och åter kräng. Han ålar ut och in och vissa dagar krävs det två vuxna för att få in en sexmånadersunge i en pyjamas. Det är imponerande och irriterande på samma gång.

Detta inlägg får väl gå in nån schyfferst ton, lite tillägnat honom, eller nåt. Mer om det strax. För det har ju kommit till ett ytterligare nytt läge. Dels krälar barnet fram nu för tiden. Han har liksom greppat hur man gör för att ta sig framåt. Det innebär jagande och farande efter honom som aldrig förr. Men det innebär också att det slås i huvudet som aldrig förr. Han trillar åt höger och vänster, fram och tillbaka. När han sitter så vinglas och snurras det och han dråsar omkull kors och tvärs och tvär och kors. Och roligast är fortfarande att stå, men stå kan ju inte. så även där vinglas och trillas det. Som en en fullgubbe kort sagt. Alltså, han är numera Mr Fullgubbe.

Och för den Schyffertska referensen: http://www.youtube.com/watch?v=cGnBIOI11rE

Och just det ja. Vi har testat en ny gröt. Det gick väl sådär...

Kräldjur

2009-09-24T01:35:00.000-07:00

Vi har ett kräldjur här hemma. Han hasar och krälar och vrider och vränger.

Oftast är han ganska nöjd med det, när han kommer dit han vill. Det gör han ganska ofta. Särskilt när det finns sladdar på rutten.

Dock blir han arg när han inte hamnar där han vill eller när det går för sakta. Det senare går nog över när han fattar krypandets magiska konst. Väldigt snart förhoppningsvis, eftersom han har en tendens att bli högljudd när det inte funkar.

Ibland blir det dock lite fel, som när man krälar in under en garderob och fastnar...

Grisfeber och krängsjuka

2009-09-20T01:19:00.000-07:00

En tuff vecka för både Love och hans föräldrar. Vi har båda legat däckade i vad som i alla fall kan misstänkas vara någon form av grisfeber eller någon annan jobbig influensa. Jobbigt hur som helst. Det har dessutom inneburit att Love fått spendera flera dagar hos farmor. kul och jobbigt för alla parter.

Men samtidigt som mor och far varit utslagna har Love drabbats av krängsjukan. I kort innebär det att det inte går att ligga still. Inte ens när han sover. Det rullas, snurras, krängs, krälas och mycket annat. Han vill inte ligga eller ens sitta utan han vill gå, stå och snurra runt. Märkligt märkligt, men det är väl en fas i det hela, med tanke på att han faktiskt är sex månader.

Han vill kort sagt, förtvivlat gärna, kunna vara med och göra saker med mamma och pappa, men kan inte. Och det gör honom jävligt arg...

En annan effekt är att det är stört omöjligt att få en skarp bild på honom utan att ta fram systemkameran och det har jag inte orkat i nuvarande skick.

Som en mask på en krok...

2009-09-12T05:57:00.000-07:00

Kommentar överflödig...

Sitting Duck

2009-09-11T23:38:00.000-07:00

Det skrivs alldeles för lite. Jag skyller det helt och fullt på arbete.

Det är ju nämligen en sanning att vi lever för att arbeta i sådan stor utsträckning att vi missar allt annat som far oss förbi. Särskilt när man dessutom har ett arbete likt mitt där 60-timmarsveckor är allt för sällsynta. Det blir helt enkelt alldeles för lite tid över till det man vill göra. Något av ett större samhällsproblem än vad som ryms inom bloggens små väggar dock...

Lillkillen växer så det knakar. Och det knakar bokstavligen. Han har nämligen hittat ett nytt favoritljud. Knakar är väl kanske att ta i, men det finns ju inget ordstäv om att något växer så att det morrar. För morrar gör han, eller vad man ska kalla det. Någon form av ljud är det i alla fall. Hade han varit lite större hade man kunnat tro att han försökt efterlikna ett lejon, men problemet är att han knappast vet vad ett lejon är.

Vi har även noterat att han kan sitta, i korta stunder i alla fall. Problemet är att han inte vill sitta. Han vill inte. Han vill krypa, alternativt gå.

Och bild blir det inte heller just nu. Han är nämligen inte stilla tillräckligt länge för att det ska vara tekniskt möjligt.

Så det så!

Gaphals

2009-09-02T14:46:00.000-07:00

Idag har det gapats.

Love har gapat och härjat hela dagen så det var nästan läge för en annons. Dags för lite Hassan måhända...

Misstanken är att hela tandprocessen satt igång. Med tanke på att han dreglar som en full ryss så är det nog inte helt omöjligt.

En tröst kan nog vara att han är trevligare än att jobba.

Kan själv pappa, kan själv!

2009-08-30T01:51:00.000-07:00

Jag vet inte riktigt när ungar hamnar i den där "kan själv-åldern" men jag vet att det brukar innebära en hel del frustration, inte bara för dem själva utan också för deras stackars föräldrar. Jag antar att det är individuellt när de hamnar där och hur mycket de envisas. Att döma av tendensen kan det nog bli åka av...

Nån kanske borde berätta för honom att han bara är 5 månader...

Andra morgonpysslor är det obligatoriska morgonskrattet, som kommer när mamma ska ta bort dregel och annat bröt som hamnar i hakorna...

Mobilitetsproblematiken

2009-08-29T02:40:00.000-07:00

För något år sedan så jag en av de mer bisarra filmerna jag sett under mitt liv, Arga män utan ben var tydligen den svenska översättningen.

Filmen handlade om två arga bönder som bråkade med varandra (sällan bönder gör det...) och under ett nappatag lyckades de båda hamna i kläm i nån sorts jordbruksmaskin. Summa : Inga mer ben.

Resten av filmen går ut på att de två, arga, belgiska bönderna ska försöka ta sig till Finland där maskinen i fråga var tillverkad. Båda två, i rullstol, utan ben. Arga var de också. Tror dessutom att de kom fram till fabriken men jag minns inte säkert. Oavsett var de arga.

Hur det hänger samman med Love? Jodå...

Egentligen inte alls, men problematiken är snarlik. Love har en hel massa olika ben, två stycken faktiskt (det är två fler än de belgiska bönderna hade tillsammans...) men han kan inte använda dem, i alla fall inte som han vill. För detta är den senaste tidens dilemma.

Han har fattat att det finns en värld bortom filten på golvet, som är nåbar, i alla fall om man kan förflytta sig och det kan inte han. I alla fall inte mer än enstakta rullningar åt det ena eller andra hållet. Men han vill krypa och han vill gå. Lika mycket som han inte vill ligga eller sitta.

Det är jobbigt att vara en arg liten pojke, särskilt när mamma och pappa inte bär omkring hela tiden. Det återstår väl att se hur lång tid det dröjer...

I övrigt får man nog ändå påstå att det är en glad liten pojke, allt som oftast. Det är bara det där problemet med att han inte kan gå ännu.

Back in blog!

2009-08-26T12:47:00.000-07:00

Nu är data här. Bloggen kommer snart vara tillbaka i full fart!

Love växer och växer. Mer info kommer!

Datorhaveri

2009-07-23T00:54:00.000-07:00

Jag har ett barnrelaterat datorhaveri.

kaffe + bebis + tangetbord = trasigt.

Därmed bloggfrånvaro tills detta är åtgärdat.

peace out!

The true sound of the new bebis

2009-07-15T00:14:00.000-07:00

Mycket har hänt sedan senaste inlägg.

Semester har avslutats och hela familjen har kommit hem. Love har alltså varit på sin första semester och det gick precis som det skulle. Dock tyckte han inte det var sådär spännande att åka bil dagarna i ända så saker och ting, särskilt hemresan, tog bra mycket längre tid än det brukar. Men det är väl livet man måste vänja sig vid.

Även ett första besök på IKEA har hunnits med. Så nu har Love en finfin spjälsäng med nya fina lakan att sova i. Mycket bättre än en gammal sunkig vagnsinsats.

Den största delen av tiden sedan hemkomst har dock ägnats åt en gnällunge. Love har nämligen för första gången blivit riktigt förkyld med allt som där följer. Sömnlöshet, ont i halsen och snor. Således har han inte ätit eller sovit utan istället skrikit. En ganska obehaglig återblick till kolikens förlorade land. Nu är han dock på bättringsvägen, men det har varit ett par ganska påfrestande dagar.

Utöver det han Love också lärt sig nya ljud. Jag tror det har med vårt besök i skärgården att göra. Love försöker nämligen imitera en båtpropeller. Roligast är det dessutom när mamma och pappa härmas och gör samma ljud.

Hade det inte varit för att blogger verkar ha nåt problem med uppladdning av media så hade det delats med till omvärlden!

Lunch i salladen!

2009-07-04T04:53:00.001-07:00

Först ett besök i Gustavsberg och redan biltur ut i skärgården. Nyss lunch på värmdö och snart ut på småvägarna. Semester is the shit!

I betongen!

2009-07-02T07:33:00.001-07:00

Framme hos faster Martina i Flemmingsberg!

Nyköping!

2009-07-02T05:39:00.001-07:00

Paus för mat till Love och kaffe till mamma och pappa. Det är sinnessjukt varmt såhär långt norrut...

Etapp 1 klar!

2009-07-02T03:08:00.001-07:00

Nu har vi varit i könjöping. Ätit, fikat och bajsat. Efter lite skrik i bilen är vi nu halvvägs till Gränna.

The kid's all dressed up and ready to go.

2009-07-01T23:36:00.001-07:00

Familjesemester is on! Lillkillen är inpackad och bilen fylld till bristningsgränsen. Mot stockholm och annorstädes bär det!

Imorgon semester

2009-07-01T13:15:00.000-07:00

Imorgon blir det första familjesemestern, nästan lite småborgerligt...

Hur som helst. En roadtrip till huvvustan med allehanda stop på vägen. Jag planerar att detaljdokumentera Loves första resa ut ur socknen!

Mer om detta imorgon.

Turn baby turn!

2009-06-27T02:18:00.000-07:00

Kort inlägg i sommarhettan då den manliga förkylningen fortfarande har mig i sitt obarmhärtiga grepp.

Igår lyckades Love vända sig för egen maskin. Från mage till rygg. Vi väntar med spänning och jag ska försöka ha videokamera tillgänglig.

Åter till säng, dåliga teveserier och annan skit som följer med sjukdom.

Jävla förkylning!

2009-06-24T23:44:00.000-07:00

Love verkar inte vara drabbad nämnvärt. Loves pappa däremot har en halvutblommad manlig förkylning i släptåg.

Skönt att lillkillen mår bra. Trist att vi inte kan gosa!

Manlig förkylning

2009-06-24T12:39:00.000-07:00

Med tankepå sprattelmannens litenhet har han inte fått kläm på det där med manlig förkylning. Och tur är väl det eftersom han dragit på sig sin första och så har även pappa.

Love verkar dock mer uppåt än jag, även om jag precis fått en god orsak att dricka skotsk hostmedecin...

Glada barn = ansträngande barn?

2009-06-23T02:37:00.000-07:00

Love har gått och blivit en riktigt glad prick som sover hela nätterna. Eftersom jag är svensk så ska jag givetvis även belysa det negativa av situationen.

Eftersom han sover hela nätterna och eftersom han är glad så kräver han uppmärksamhet. Mycket uppmärksamhet. Likt far gillar han att stå i centrum (med betoning på stå). Han hatar att ligga själv i vagn och fullständigt vägrar vara ensam. Följden blir att det blir väldigt lite gjort nu för tiden.

Mysigt javisst, men lite påfrestande.

Var för övrigt på andra föräldragruppsträffen igår. Insåg att merparten av ungarna är dreglande hösäckar. Det var väl en eller två trollungar till, men Love ligger fortfarande i framkant i tävlingen för aktiva bebisar.

Nu ska vi leka vidare. Inlägget tog för lång tid och han fodrar uppmärksamhet...

Semester!

2009-06-20T23:28:00.000-07:00

Nu har Loves pappa semester.

Detta innebär långfrukost och gos med lillkillen. Att han dessutom sover hela nätter, vaknar och är på glatt humör och inte får tokpanik om han inte får mat på sekunden gör ju det hela enklare.

Back in Blog

2009-06-16T05:12:00.000-07:00

En dag till semester sen blir det Love och pappa en hel massa.

Varit oerhört hektiskt på jobbet de senaste veckorna, därav frånvaro. Snart blir det tillvaro på bloggen istället.

Nya händelser i Loves liv.

1. Han gör ljud, skrattar och gapar. Hans hoppande tar sig stundom nya uttryck. Det kommer mera så att säga.

2. Hans leksaker i babygymet får sig smällar med jämna mellanrum. Love har upptäckt att det går att slå till dem. Han har även lärt sig snurra på diagonalen så att han kan sparka på ställningen så att leksakerna rör sig.

3. Igår tog han för första gången tag i en sak och höll den. Lilla Spöket Laban har helt sonika börjat fylla sin funktion som skallra.

4. Igår sa han sitt första ord. Ullared. Högt och tydligt hörde jag Ullared. Mamma är dock mer skeptisk men jag vet vad jag hörde.

Idag 3 månader och 1 dag. Snart dags för fotbollsträning...

På västfronten mycket nytt!

2009-06-05T22:59:00.000-07:00

Det blir inte mycket skrivet nu. It's a shame men jag skyller på jobbet. Betygsättning nästa vecka. Därefter ett par dagar med allmänt tjaffs innan semester.

Men. En jädra massa har hänt.

* Love har fått sin fjärde akupunkturomgång och det har tagit rejält skruv. Han är numera en glad skit som skrattar utom när han är hungrig eller skitnödig.

* Han har, kanske som följd, börjat sova riktigt långa pass. Ofta från tio till sex. Närmre åtta timmar vilket gör att mor och far är både lugnare och trevligare mot sin omgivning.

* Han har fått ett babygym. Han sträcker sig frenetiskt efter sakerna där, skrattar, viftar och sparkar. Även pappa, mamma och katterna är roliga att titta på.

* Hopp och skutt är fortfarande en favoritsysselsättning.

* Love har även besökt både mammas och pappas jobb. Både gubbar och gummor där tyckte att han var den sötaste bebisen sen Eldkvarn brann...

Slutsats. Saker är ganska trevliga nu. Det kunde vara, och har varit, jävligt mycket värre. Ikväll blir det landskamp och vi får som om Loves fina facit som obesegrad fotbollstittare håller i sig...

Barnvakt!

2009-05-29T07:41:00.001-07:00

Och så var barnvaktsfrågan löst.

Kung till B4

2009-05-27T02:04:00.000-07:00

Ett helt irrelevant schackdrag som förmodligen inte ens går att göra. Eller vad vet jag, jag spelar ju inte schack.

Men det hört inte till saken!

Temat är, oavsett fulschack, förflyttning. Igår skedde det nämligen. 10 veckor och två dagar gammal förflyttade sig så Love för egen maskin för första gången. Hur?

Genom att ligga på en filt och sparka som vanligt lyckades han pressa sina späda så ben och pressa sig framåt.

Förflyttning ja! Medveten nja (om man inte är en obotlig optimist vill säga...)

Igår missade Love sin tredje östermatch för säsongen. Öster missade sin tredje vinst. På lördag missar både jag och Love nästa match så det kan ju alla räkna ut hur det går...

Stand up, baby stand up!

2009-05-24T14:21:00.000-07:00

Nån sa vid något tillfälle att små pojkar på två månader ska ligga och jollra.

Så nånstans är det fel. Love vägrar nämligen. Ska han ligga själv, sitta i stol, gosa med mamma eller pappa blir det gnäll. Hjälper man honom att stå däremot blir det andra bullar. Får han dessutom hoppa och flyga lite, ja då skrattar han högljutt och glatt!

Så har vår kväll varit. Märkligt det där med barn...

Mycket saker!

2009-05-22T07:58:00.000-07:00

Tyvärr blir det inte lika mycket skrivet som jag hoppats på. För mycket jobb, för lite fritid och alldeles för lite barnpyssel.

Koliken ter sig vara mer eller mindre uppstyrd. Nåltanten från Kina har nu fått träffa Love tre gånger och hennes ansträngningar verkar ge resultat även om det varit något bakslag. Men visst gnälls det nu, fast nu handlar det om andra saker. Äta, skita, sova har en del med det hela att göra...

Dessutom har han börjat bli gnällig när man inte ger honom tillräckligt med uppmärksamhet. För det är ju faktiskt också något som hände när koliken började behandlas. Ungen började vara med, socialisera och kommunicera. Han kan ju inte prata men fan att han kan kommunicera och i alla fall försöker delge oss sin vilja. Att vi sen inte fattar hans språk är en annan sak.

Favoritsysselsättning för dagen är nog att blåsa bubblor av eget dregel samt att prata med egen spegelbild.

Två observationer till: De senaste dagarna har han börjat sträcka sig efter saker. Den andra observationen är att han gillar musik. Favoriter just nu är Unida, Wolfmother och speldosan.

Over and out!

AkuPUNKtur!

2009-05-14T22:40:00.001-07:00

Det fungerar! En behandling och vi har fått en ny bebis! Man ska inte ta ut för mycket i förskott, men de två senaste dygnen har varit helt fantastiska. Det känns som att man fått livet tillbaka.

Alla föräldrar med kolikbarn rekomenderas att prova, det är värt det!

Sen är det ju också anmärkningsvärt att barnhälsovården totaldissar akupunktur som botemedel mot kolik. Nån form av vetenskapsarrogans måhända?

Cynismen när det gäller små barn och smärta har inga gränser har vi lyckats konstatera, tyvärr. Hur som helst. Fantastiskt att det fungerar!

Fy fan för kolik!

2009-05-11T13:20:00.000-07:00

Det blir jävligt lite skrivet. Men det är tyvärr så när man har ett barn med svår kolik.

Den lilla tid man inte bär omkring på en ledsen unge som gapar och skriker jobbar man eller längtar efter sömn, för det senare blir det inte mycket av.

Vi får sova varannan natt helt enkelt. That's the only way.

En liten kommentar i övrigt är att vården i stort verkar mer och mer inkompetent och cynisk när det gäller spädbarnskolik. Kommentaren "det går över" känns ju sådär. Att dessutom låta en unge plågas när det faktiskt finns hjälp att få känns ännu jävligare!

Och sen förväntas man vara en bra förälder dessutom...

Premiär

2009-05-04T14:50:00.000-07:00

I går var det Österpremiär för Love. Seger med 4-1 mot Oddevold. Fler matcher blir det...

No Sleep No Blog 2

2009-05-02T02:09:00.000-07:00

En lång och ganska tung vecka går mot sin ända.

Redan i början av veckan var det kaotiskt med sömnbrist som höll på att nå sin absoluta topp. Jag blev hemringd från jobbet för att Love skrikit hela dagen. Själv kände jag mig som ett vandrande lik på jobbet och såg väggen närma sig.

Hur som helst. Ett besök på sjukan blev det. Och inläggning fortsatte det med. Det konstaterades hur som helst att han lider av, vad de kallade, intensiv kolik. Eller för att förtydliga: Han har kolik jämt, inte bara på kvällar.

Skönt som fasen med en diagnos oavsett vad det är. Nu behöver vi i alla fall inte oroa oss.

Vi har ett par veckors plåga att genomleva men sen ska det förhoppningsvis bli bättre.

Men. I alla fall ett par andra saker som hänt.

* Love har gått sitt första 1:a Maj-tåg. Han hade lite svårt för att hänga med i talkörerna dock.

* Vi har noterat att han uppskattar musik. Nu ännu tydligare. Jag hade nyss en stunds gitarrspel för honom och i sekunden jag slutade blev det gap och skrik. Särskilt mycket gillade han Seek and Destroy och Enter Sandman...

* Imorgon blir det, troligen, hans första Östermatch också. Får hoppas han betyder tur!

Slutligen. När han inte skriker är han underbar. Kolla klippet!

Mer blog snart. Bl.a. ett bildspel, dock vet jag inte om det blir tillgänglit för alla eftersom det finns mängder av rättighetsnazister som jagar såna som använder välkända låtar i liknande syften. Hur som helst. Mer om det senare...

Nattens bild

2009-04-24T03:49:00.001-07:00

När man vaknar mitt i natten, hungrig och nedskiten kan jag nästan förstå att det är gott att få ligga hos pappa en stund. Att dessutom fortsätta sova när pappa stiger upp är oerhört populärt. I alla fall hos pappa...

Intenöjdmednånting-mannen

2009-04-23T12:43:00.000-07:00

Varje kväll får vi besök hemma hos oss. Runt halv åtta dyker han upp. Jag har döpt honom till "Intenöjdmednånting-mannen". Det är en liten typ på cirka 55 centimeter. Oftast med napp i munnen.

Gnällig och envis är han också.

Ibland går han hem tidigt. Ibland stannar han hela natten. För närvarande hänger han med mig i tevesoffan.

Nån som vet var han hör hemma?

Upp och ner

2009-04-17T12:43:00.000-07:00

Just nu sover Love. Jag sunkar i soffan och spelar lite Football Manager.

Det känns konstigt att han sover. Snacka om upp- och nedvända världen.

Med i matchen!

2009-04-17T12:05:00.000-07:00

Nu börjar det hända grejjer! Inte på det planet man helst skulle önska. Att han sov när man vill att han ska sova och så, utan på andra plan. Det är ju kul det också, fast inte lika bra för vår mentala hälsa.

Hur som helst. En månad in i matchen är han med, tittar och följer saker. En skallra eller mini-mobil är hur intressanta som helst och när mamma och pappa kommer nära titar han förvånat och nyfiket. Det är kul. Verkligen kul och roligare blir det. Snart kommer väl det där berömda svarsleendet. Snart, snart, snart...

Men tills dess:

(vrid gärna ned ljudet så slipper ni dagens rapport)

Freeeedom

2009-04-15T11:48:00.000-07:00

Som en australiensk skådis, talandes amerikanska, imiterandes skotska men brytande på det mellersta, vrålandes FREEEEEDOM iförd kortkort och målad i fejjan med blå fingerfärg. Så känns det just nu. Fast vemodigt.

Farmor har lovat att agera barnvakt inatt nämligen. Så att Loves mamma och pappa får sova (alltid kul att skriva om sig själv i tredjeperson...). Vad som däremot inte känns så kul är att jag tvingades till århundradets tråkigaste kompetensutveckling och således inte fick träffa min lille pojk alls mycket innan han åkte. Det känns trist och tråkigt. Det känns som när den tidigare nämde skådisen blir styckad i slutet av samma film. Vemodigt, trist men nödvändigt för att storyn ska kunna gå vidare , även om filmen nästan är slut då. Loves film tar på intet sätt slut nu. Tvärtom!

Eftersom Love fyller en månad idag så har jag nämligen börjat filma honom. Varje månadsdag kommer en stycke film att filmas för att asa fram när han är gammal nog för att tycka det är pinsamt. Fina fisken det!

Nu blir det lite kvällsarbete i stillheten, därefter soffa och sova!

Dagens bild - 1 månad gammal!

Ingen sömn - ingen blogg!

2009-04-14T11:05:00.000-07:00

Det här med bloggandet har visst avstannat en del. Det blir lätt så när man får sova 10 timmar på en vecka.

Vad man gör för att försöka hålla ut blir det dessutom sura miner.

Dessutom är man ju rädd att det är nåt fel. Senast idag läkarbesök, dock utan nåt riktigt konstruktivt eller konkret.

Antar att det blir samma visa i natt. Om det är värt det? Ja för fan! I alla fall än så länge, men det börjar närma sig brytpunkten...

Dagens bild

2009-04-08T04:45:00.001-07:00

Pappas pojke efter ytterligare en natt av vakna föräldrar. Som synes är han i alla fall lugn när hårdrock kommer tillhanda...

(bildens dåliga kvalisort får förklaras av att det är mobilkameran som varit i farten, i kombination med ett mobilinlägg. Första gången och det funkar!)

Tre veckor utan dygnsrytm

2009-04-07T11:25:00.001-07:00

I söndags blev Love tre veckor gammal. Han har fortfarande ingen dygnsrytm utan gapar och skriker på nätterna och sover på dagarna. Mammas och pappas försök att få lugna nätter spolieras.

Mellan en och två timmars sömn i taget är melodin. Ibland inte mer än tre per natt.

Det är onekligen uttröttande och det är svårt att ta sig energi att blogga. Ska dock skärpa mig något. En, dock klen, tröst är dock att det verkar gå bra med babysitten så att det i alla fall går att avlasta lite under dagarna.

Dagens bild:

Provsittning...

Skratt och speldosa

2009-04-02T23:44:00.000-07:00

Mycket händer nu. Det är en tragik att jag måste jobba eftersom det känns som att det hänt en jädra massa varje dag jag kommer hem ifrån jobbet. Kanske är det inbillning någonstans mitt i längtan efter Love.

Det kan förstås också spela in att jag tvingats till kvällsarbete tre av fem kvällar och således inte hunnit med varken vila eller mysa. Det känns onekligen som att jag inte haft tid till min son den här veckan. Skönt att påsklovet står runt knuten!

Saker vi noterat i veckan:

Love har börjat upptäcka omgivningen. Finns det en ljuskälla i närheten dras ögonen dit direkt oavsett vad det är och vilken vinkel, vilket får som följd att han ligger som en felböjd banan stundtals.
Han har börjat söka ögonkontakt. Hur mycket han verkligen ser är en annan femma, men han letar i alla fall.
Igår kom de första flinen. Tidigare har det varit mest utforskande av ansiktsmuskler. Igår kom de, rad på rad. Han har fattat hur han ska göra. Nu gäller det bara att han ska fatta vad som är kul också. Det blir Monty Python-/Fawlty Towers-kavalkad på påsklovet, det ska börjas i tid!
Vi har fått en gammal speldosa. När vi drar igång den lyssnar han med spänning. Musikaliteten finns i generna!

Det var allt! Fler bilder kommer snart!

Jobbe

2009-03-31T00:54:00.001-07:00

Tillbaka på jobbet. Återvände till människobyn och verkligheten igår.

Det är definitivt en rejäl match att hantera tonåringar på tre timmars sömn.

Kollegor hävdar att det går över eller att man vänjer sig. Jag hoppas på båda, annars kommer mina stackars elever få uppleva den minst inspirerade läraren på länge.

Snart är det påsklov!

Jag, James Bond och socialförvaltningen...

2009-03-26T14:44:00.000-07:00

Lång och hektisk dag.

Första gången sedan Love kom till världen har vi fått sova mer än 5 timmar i sträck. I natt sov han 5 timmar och 15 minuter. Rekord!

Dessvärre har ju det satt spår. Idag har han nämligen varit helt hopplös. Vaken hela tiden och vägrat vila. En intressant notering är dock att han varit bra mycket med idag. Han har tittat sig omkring och försökt vara med på ett helt annat sätt. Nåt nytt kanske?

Sen var det förstås dags att besöka överhöghetens förmyndarinstitution. Jag brukar inte ha sådär jättestora problem med att stat och kommun lägger sig i människors privatliv, men detta tar tamejfan priset! Eftersom M och jag inte är gängade måste vi, med mössan i hand, besöka socialförvaltningen för att intyga att vi båda är föräldrar. Hade vi varit gifta så hade det bara förutsatt. Det är så jävla dumt att det inte finns ord för det. Att leva i det förflutna får ju en helt annan innebörd.

Till råga på allt stötte vi på en människa som knappast hamnar på min topp-tio-lista. Eftersom det här med spädbarn innebär att tidsperspektiv blir lite skeva. Sena blev vi och i bilen in ringde jag därför för att meddela detta. Hövlighet varar längst liksom. Givetvis hade vi blivit delegerade till en socialsekreterare som tyckte jag var en idiot. Nog om det. När vi väl kom dit visade det sig att denna märkliga människa inte ens klarade av normala sociala koder som att hälsa på folk. Utan istället blev vi välkomnade med orden "ni kan komma nu". Hade det varit ett längre möte än vad det var hade jag nog blivit tvingad att berätta vad jag tyckte!

Hur som helst. Normal hyfs appliceras alltså inte på socialarbetare. Att jag dessutom redan innan kände mig förolämpad över att behöva åka dit och intyga, med mössan i hand, att jag är far till min son gjorde ju knappast saken bättre.

Kvällen med Love blev dock stimmigare. Han har fortfarande inte kommit till ro. Vägrade sova även när vi kom hem, trots mat som normalt brukar leda till samma sinnelag som jag har efter en normal julmiddag...

Hur som helst kom tre vänner på besök och hälsade på. Love fick sina första jeans, en skittuff pirattröja och mamma och pappa fick praliner och champagne. Bollinger för att vara exakt. Samma som James Bond dricker, fint som polisskit!

Star Wars

2009-03-21T15:19:00.001-07:00

På tal om det där mysiga. I dag såg jag och min son på Star Wars för första gången. Det blev den tredje filmen. Skit samma vilken ordning liksom.

Men jag efterlyser Star Wars-kläder till spädbarn!

There is no spoon...

2009-03-21T15:02:00.000-07:00

En lång dags färd börjar så sakteliga närma sig målet. Nattsömnen, eller i alla fall en stunds nattsömn.

Det är just den biten alla människor pratat om. Att jag kommer få sova lite, vaka mycket. Nätter och dagar igenom. Och visst är det så. Love sover när vi är vakna och är vaken när vi sover. Han kräver mat varannan timme. Mer för varje gång. Och så skiter han.

Äta, skita, sova. Äta, skita, sova. Och skrika lite därimellan.

Hur som helst. Alla gamla klasskompisar, kollegor, vänner och bekanta med barn har alla unisont pratat om de här första dagarna som något djupt traumatiskt. Som att man ibland inte orkar eller till och med vill lämna tillbaka ungen.

Och visst. Enkelt är det fan inte. Det är frustrerande och uttröttande. Man vet inte vad ungen vill eller hur han vill. Dygnsrytm har han ju ingen så väckt blir man. Sömnbrist och tidsbrist.

Man somnar sittandes, ståendes, gåendes, duschandes, skitandes och till råga på allt blir barnet ändå inte nöjt. Man letar strategier för att tillfredställa det lilla lilla barnets behov men ingenstans känns det som att man lyckas. Så nog hade alla rätt. Eller?

För när saker och ting väl blir bättre. När man ligger där med ett knappa tre kilo kött och blod på bröstet är de där sakerna jävligt lätta. Det är till och med så att de faktiskt glöms bort ganska snabbt. När de där två små blåa ögonen tittar upp och letar efter något att fästa blicken i. När det där leendet, som egentligen inte är ett leende men som man inbillar sig vara det, kommer och man nästan börjar gråta av lycka är det tamejfan värt varenda minut av slitet.

Det är lite samma sak som förlossningen. Innan man varit där upplevs den som skrämmande. Blodig, slemmig och smärtsam. Och för oss män som väldigt främmande. När man väl är där så är det tio resor värre. Framförallt för att man som man känner sig så utanför och meningslös.

Men så kommer ungen ut i rutschkana av fostervatten, slem och blod och börjar skrika. Det är då tårarna kommer och man glömmer vad man gjorde sekunden innan. Och när man får hålla sitt barn första gången och det somnar i knäet. Då glömmer man lätt vad man utsätter sig för.

Men hur kommer det sig att det är allt det negativa som folk envisas att berätta? Är det för att det är det enda de minns eller möjligtvis vill minnas? Eller är det för att härda, skrämma eller skojja med blivande föräldrar? Om något av dessa alternativ stämmer så är det djupt tragiskt.

För borde de egentligen inte berätta om de där minuterna man har med sitt sovande eller nyfikna spädbarn. De där minuterna som aldrig kommer igen men som man förhoppningsvis alltid kommer att minnas?

Kanske är det så att man bara ser det man vill se. Alternativ, bara ser det man tror sig se. There is no spoon liksom...

Och om exakt två timmar fyller Love en vecka. Just nu sover han. Jag är dock vaken, men bara för att jag ska försöka få i pojken lite mat snart, så att jag får sova ett par timmar i sträck...

En minimännska

2009-03-20T14:58:00.000-07:00

Idag har det varit mycket för lille Love. Det märks.

Upp och hoppa tidigt på morgonen. Första natten hemma. Miljöombyte och blöjbyte. Katter som smyger rundor och ska inspektera vad som inspekteras kan. Dataspel med pappa och soffmys.

Därefter återbesök och ätträning. Det är svårt att käka om man inte riktigt fattat hur mna gör. Där finns det onekligen en viss skillnad mot far.

Därefter en hel massa saker. Besök hos farmor. Mat, bajs, mer mat. Lite sömn och lagom till instuvning i bilen hem. Matpanik, igen. Tillbaka till farmor. Uppbakning, blöjbytning och matning på nytt. Två varv i lägenheten. Rapa, skrika, äta. På med overall och tillbaka in i bilen.

Väl hemma är han hungrig. Igen!

Men mellan allt. När pojken den lille ler och tittar på mig så är det värt all, och då menar jag all, stress och press. För den blicken är obetalbar.

Nu sover han dessutom. En stund till. För snart är det matdags igen.

Uppkomst, nedkomst, hemkomst.

2009-03-19T10:55:00.001-07:00

Nu är vi hemma!

Personalen på BB-lättvård har tagit väl hand om oss, om än personalrotationen blev något hög ibland och budskapen spretade.

Bortsett från den militanta sköterskan som ägnade sig åt badexercis var alla toppen (och hon var lite bra också...).

Nu mat med mor och den nya fastern och därefter matning, mysning och bajsning.

Global fussball ok!

2009-03-18T12:01:00.001-07:00

Det ska börjas i tid. Ja jävlar i att, det ska börjas i tid.

Och ingen ska komma och anklaga mig för att jag inte drar mitt strå till stacken...

The name is the game

2009-03-18T08:19:00.000-07:00

Nu är så namngivningen klar.

Följande namn kommer således att bäras av min son:

Carl Vilgot Love B-B

Och för er som inte förstår fetmarkeringen så innebär det att detta kommer vara tilltalsnamnet.

Imorgon får han åka hem!

Popfrisyr...

2009-03-17T01:51:00.000-07:00

Eftersom lillen föddes till tonerna av Bowie så är det ju helt logiskt att han faktiskt redan nu har en popfrisyr. Snedlugg och pollisar!

När hårtillväxten tilltar ska jag introducera honom för lite tuffare musik. Men först måste nackmusklerna bli starka så att han kan headbanga ordentligt!

Ytterligare info!

2009-03-16T14:30:00.000-07:00

För den som är nyfiken så kan följande info vara intressant:

Sonen föddes 15/3 01.16.
Han vägde 3046 gram.
Längden var 48 cm.

snäppet mindre än far alltså...

De första toner han fick höra var David Bowie - Life on Mars

---

Idag har barnmorska varit på besök. Hon kollade hörseln och den var skitbra!

Lite senare kom en läkare med konstigt namn och rolig brytning. Hon inspekterade min skapelse och konstaterade att jag och modern gjort ett jävla bra jobb och att han fungerade enligt manualen.

---

Jag har noterat att han sparkar bra och har långa fingrar. Rockstjärna eller fotbollsproffs är alltså redan givet. Svårt bara att veta vad. Antar att den fria viljan får spela in lite där.

---

För närvarande sover han. Han är bra på det konstaterade jag. Han är lik far på många sätt...

Being farsa is the shit!

2009-03-15T10:45:00.001-07:00

Så var det gjort. Den 15 Mars 2009 blev jag far till en välskapt son.

Förlossningen i sig var en förvirrande, upprörande och lätt frustrerande upplevelse. Dessbättre slutade det i total lycka. Inget fel på ungen, nånstans! Fin och hårig som ett ungerskt troll!

Det finns inte ord att beskriva känslan!

Kolla bilderna istället.

The final countdown

2009-03-06T03:15:00.000-08:00

Det börjar närma sig. 11 dagar om man får tro mattematiken och 5 dagar om man får tro mig. Tro mig får man gärna. Inte bara i detta sammanhang utan i alla. Eller rättare sagt, man måste, eftersom jag nästan aldrig har fel.

Det vore ju ytterst jobbigt om jag fick fel i detta sammanhang.

Mina kollegor ska öla ikväll. Det ska inte jag. Sugen är jag men det blir inget likväl. Allt sådant är redan avklarat för en tid framöver.

Nervositeten ligger som en klump i bröstet, växer sig starkare för varje dag. Det är lite som att gå kinabuffé, när man inte kan sluta äta. Det blir liksom större hela tiden.

Wagon über alles!

2009-03-02T13:49:00.001-08:00

Nu är vagnen inhandlad och klar. Jag passade på att testa den på gräsmattan. Det gick skitbra, det gick till och med att sladda lite.

Svart och snygg med luftpumpade hjul och allt. Kommer bli jävlans märkligt att köra omkring med en unge i den, märkligt men intressant.

Samtidigt så är det jädrans nära nu och spänningen stiger. Nervositeten likaså.

T minus 15 dagar om man får tro barnmorskeprofetian.

Och så blev jag fullärd idag. Dock fick jag inget diplom från barnmorskan. Antar att jag får nöja mig med kunskapen den här gången...

Såhär ska vagnar se ut nu för tiden:

Imorgon fullärd

2009-03-02T01:23:00.000-08:00

Idag blir det hämtning av vagn. En fin svart historia med luftfyllda däck.

Sen ska det provköras! Varv på varv på varv i torpet, på bredsladd genom köket.

Även sista tillfället med föräldrautbildning. Ikväll kommer jag alltså vara fullärd förälder, det känns ju tryggt...

Optimering

2009-02-27T14:19:00.000-08:00

Idag var det besök på sjukhus. Vi hade en viss föraning om att det skulle vara för lite fostervatten i magen eller något annat lurt, så nu var det läkare och ultraljud på menyn.

Dock verkar allt vara fullständigt som det ska. Inget konstigt gick att se på något sätt. Dessutom räknade läkaren ut att vikten endast avvek med 2.7 från riksgenomsnittet. Det var alltså "optimalt".

Skönt skönt. Nu återstår det enligt alla beräkningar två veckor och 3 dagar. Jag tror dock att det är kortare än så. Min gissning i förväg är den 11 mars. Nu är det satt på pränt.

Dagens fundering

2009-02-24T04:03:00.000-08:00

Har alla onda män mustasch?

Och om det är så, har de mustasch för att de är onda eller är de onda för att de har mustasch?

Det är nästan så att jag funderar på att raka mig...

En ambitiös bloggare

2009-02-24T01:01:00.000-08:00

Eftersom jag nu kommit till skott och uppfyllt mitt blogglöfte så får jag väl försöka vara lite ambitiös också.

En lång rad skojjiga funktioner finns till bloggarna, ingen egentligen nödvändig, men likväl roliga. Så jag har lagt till några. Räknar väl egentligen inte med att särskilt ånga kommer läsa det här, någonsin, men ur ett rent teurapeutiskt perspektiv kan det kanske vara vettigt ändå.

Två saker:
1. Fredag sjukhus. Kanske en unge som inte ligger som den ska. Det känns ju sådär men alla i min omgivning försäkrar och bedyrar att det inte är något farligt. Själv är jag orolig lik förbannat.

2. Vagnhämtning. Denna vecka. Vår alldeles egen vagn, svart och grå och sprillans ny väntar på oss. Den ska hämtas, pumpas, putsas och provköras. Den måste ju vara ordentligt inkörd till figuren anländer!

First encounter...

2009-02-23T14:04:00.000-08:00

Jahaja.

Två systrar utflyttade till huvudstaden. Två systrar som innerligt vill se ett framtida kommande brorsbarn. Två systrar som fått sin storebror att lova en blogg.

Så här är den. Ofärdig, ofylld och än så länge lite lätt onödig. Bloggandet före bebis får ses som övning, uppvärmning och förberedelse.

Beräknat datum är den 17 mars. Jag tror på den 11.